Nekrolog i Hufvudstadsbladet

18.08.2018

Docenten pol. dr. Annika Forsander avled den 20 april 2018 hemma i Helsingfors. Hon skulle ha fyllt 53 år den 14 maj. Annikas släkt från faderns sida var från Österbotten och moderns släkt kom från Karelen. Mammans familj hade efter kriget evakuerats till Österbotten, något som kom att prägla Annikas livsverk för flyktingar och utlänningar. Annikas bakgrund var tvåspråkig, men hon föddes under en tid när kutymen var att bara stöda ett språk. Finska blev hennes modersmål, men hon insisterade ofta att tala svenska med svenskspråkiga och med denna övning blev hennes svenska utmärkt.

Annika studerade religionsvetenskap och kulturantropologi vid Helsingfors universitet. Hennes doktorsavhandling vid Åbo universitet 2002 handlade om invandrarnas ställning på den finländska arbetsmarknaden under 1990-talet. Hon dedikerade avhandlingen till sin mormor, som lärde henne vad det innebär att bli tvungen att fly från sitt hem. Efter doktorsavhandlingen fortsatte Annika en tid som forskare på Centret för forskning om etniska relationer och nationalism (CEREN) vid Svenska social- och kommunalhögskolan (Helsingfors universitet).

För Annika räckte det inte med att bara syssla med forskning, hon ville också påverka samhället direkt. Hon anställdes 2007 som Helsingfors första chef för invandringsfrågor. Sju år senare blev hon utvecklingschef för Kompetenscentret för integration av invandrare vid Arbets- och näringsministeriet. Hon innehade också flera viktiga förtroendeuppdrag. Bl.a. var hon styrelsemedlem för Svenska social- och kommunalhögskolan.

En röd tråd genom hela hennes forsknings- och arbetskarriär var främjandet av ett tolerantare och mera pluralistiskt samhälle, där etniska minoriteter och invandrare ska ha samma rättigheter som majoritetsbefolkningen. På detta område var hon en banbrytare i ett Finland som tog stapplande steg mot internationalisering. Hon uppträdde ofta i medier och gav sig gärna in i debatter. Annika var därmed en nagel i ögat för förespråkare av en äktfinsk monokultur.

Annika reste gärna både via arbetet och under semestrar. En av dessa semesterresor slutade i hennes livs största tragedi. Hon förlorade sin man och flera vänner i Thailand på annandag jul 2004. Hon skadades också själv, men trots långvariga hälsoproblem, klagade hon inte utan såg ljust på framtiden.

Annikas vänner och kolleger minns henne som en person med stark utstrålning. Vissa av hennes drag kan synas motstridiga. Hon var samtidigt snål och frikostig, radikal och modemedveten, rättfram och välvillig, ifrågasättande och målmedveten. Hon hade en stor krets av både vänner och kolleger som hon umgicks med. Hennes tidiga död var en chock för familjen, vänner och hela migrations- och integrationssektorn. Annika Forsander jordfästes den 18 maj i Klockarmalmens kapell i Esbo.

Thomas Hackman

Skribenten är en av Annikas vänner